Gaaahhh! Bella kan verkligen inte gå i koppel och jag verkar inte kunna lära henne! I perioder går det jättebra men så halkar vi efter i träningen och så går det åt skogen igen. När jag bara hade Shelby så brukade jag skratta åt dem som hävdade att det inte gick att lära deras hundar att gå i koppel – men nu vet jag bättre! 
Shelby var liksom född med egenskapen medan Bella inte verkar ha närmsta tanke på att någonsin kunna besitta förmågan att gå med slakt koppel. Kanske har det nått med vallhunden i henne att göra? Hur vet jag inte riktigt men jag vet att jag har pratat med många vallhundsägare och de verkar vara många i den gruppen som har hundar som inte riktigt behärskar förmågan att gå i koppel. Men vad hjälper det mig egentligen? 
En liten tröst kanske. Jaja, det är väl inte hela världen men ibland blir jag vansinnig av detta dragande. Tack och lov så är det ju inte hela tiden och inte heller alla promenader, så uppenbarligen kan hon ibland.
I morse vaknade vi av telefonsignaler i mängder. BVC som ville omboka nån tid som vi har för Liv på onsdag. Måste man ringa klockan 9 på morgonen för det!? Ja, vi fick i alla fall kliva upp då, trötta som vi var. Men till min glädje vaknade vi inte bara till telefonsignaler utan även till snö! Det är alldeles vitt ute, marken är vit, skogen är vit och träden är vita. Underbart! Några minusgrader dessutom, så förhoppningsvis stannar snön.
Nu är vi inne på sista veckan av Görans övertidshysteri. På lördag packar vi bilen och beger oss upp mot Norrland! Längtar sååååå! Det ska bli skönt att komma “hem”, få äta god mat, träffa familj och vänner och bara slappa. Snart, snart, snart!
Vi är fler som längtar