Slentrianmässiga belöningar

Fick ett mail från Canis igår. Det var en sammanfattning från ett ekipage som hade varit med på en kurs av Maria Hagström. Mycket bra innehåll och jag blev inte mindre sugen att gå kurs hos denna människa. Hon verkar vara allt jag önskar få ut av en kursledare. Hon beskrevs som genuint intresserad och engagerad i varje enskilt ekipage, något som jag värdesätter extremt mycket på kurs. Dessutom beskrivs hon som en mycket ödmjuk person, något som jag också söker efter hos en kursledare. Hon har ett kritiskt öga för detaljer och är duktig på att ständigt komma med konstruktiv kritik. Allt verkar ju super! Att hon sedan verkar vara superduktig på att träna hund är ju ett stort plus även det Nä, jag måste nog se till att gå kurs för denna dam!

Något som skrevs i texten var hur hon tryckte på att vi inte ska belöna slentrianmässigt, något som säkerligen alla som sysslar med hund har gjort någon gång. Jag är verkligen inget undantag. Med en ficka full av godis är det lätt att inte bara belöna likadant vid varje belöning det är dessutom också lätt att belöna allt för ofta och allt för dåliga prestationer. Jag tror att vi hundtränare skulle komma mycket längre om vi, inför varje träningstillfälle, tänker igenom de belöningar som vi ska använda. Se till att anpassa belöningen utifrån momentet som tränas (fartfyllt, passivt, detaljträning etc) och se till att variera belöningarna. Det är allt för lätt att gå ut och köra ett träningspass där man alternerar mellan två olika belöningsformer (ibland kanske man till och med bara använder en sorts belöning) och ganska snabbt blir träningen inte bara trist och tråkig utan även ganska ineffektiv.

Nån som är sugen på kurs med Maria till våren? Jag tror att det är värt det alla gånger!!!